Skolklockorna ringer ut för året och Stella ryckte till. Hon tittade upp på klockan ovanför lärarens huvud och sedan ner i boken igen.

- Jag ska äntligen få åka hem.

Hon tänkte på det hem hon hade bott på tills hon började skolan. Det låg högt uppe i bärgen där det vilda fortfarande är fritt. 

Stella hade bott på skolan i 3 år utan att få träffa sina föräldrar, hon hade pratat med dem i telefon och fått packet men hon hade saknat dem så. Det tar en hel dag för henne att åka hem från skolan och därför hade hon valt att bo på skolan tills hon slutade.

 

Stella tittade ut genom fönstret där föräldrar stog ivrigt och väntade på sina barn. Hennes föräldrar hade inte tid att komma och hämta henne eftersom dom bor på en stor hästgård. Tankarna på hem for genom huvudet och fler och fler minnen kom upp, hon började bli yr uch la sig ner på bänken för att andas ut. 

-Tänk om dom inte känner igen mig? Hon mumlade det lite tyst för sig själv.

Lärarens röst fick henne ut ur tankarna.

- Stella? Stella? Vakna. Stella du måste gå och packa dina saker. Skynda dig så möts vi ute på gården.

Hennes lärare var den snällaste personen hon viste.

Hon nickade och sprang till sitt rum. Det var redan tomt. Alla hennes möbler var borta och allt som var kvar var hennes egna väskor med kläder i. Hon tog tag i dem med en förvånad blick och nickade sedan till rummet som ett adjö.

 

Väl ute på gårdsplan såg hon sin lärare stå vid en stor buss som tydligen alla hennes saker var i. Hon sprang fram till bussen och kramade om sin lärare.

- Jag kommer sakna dig så! Stella började gråta och tröck sitt huvud närmare till läraren.

- Så ja. Vi kommer säkert ses igen. 

Hennes lärare hade alltid en sån snäll ton som fick Stella att lugna sig.

Stella tittade upp och nickade.

- Tänk om du kunde krama mig så också.

En mörk mans röst hördes från bussen. Stella tittade upp och där stog en man, den mannen som alltid hade varit där i hennes liv. Hon hastade sig mot mannen och fångades upp av hans armar.

- Pappa!

Stella fick flre tårat men hon skrattade.

- Haha! Så stor du har blivit! Jag undrar om mamma kommer igåh dig.

James som var stellas pappa sattener stella på marken och log mot henne.

- Dina saker är redan inne i bussen och vi kan åka när du är redo. Säg bara till.

Stella kunde bara inte förstå att hennes, just hennes pappa var här. Hon nickade till James och kramade sedan om sin lärare igen.

- Hejdå Mrs.Delly.

Stella log och hoppade sedan in i bussen. James hade redan tagit in väskorna i bussen som Stella hade kastat iväg när hon sprang mot Mrs.Delly.

- Hejdå Stella! Ha det bra nu!

De vinkade till varandra nda tills bussen hade kört run krönet.

 

James tittade bak på Stella där hon satt vid buss bordet och tittade ut på vägen. Stella var en 15 årig tjej som var lång och smal. Till skillnad från sina föräldrar var Stella blond med ljus blåa ögon och starka råsa läppar. Hon hade aldrig riktigt gillat att vara som det flesta tjejerna med att sminka sig o klä upp sig i tajta jeans och tröjor, hon gillade sina stora puffiga mjukis byxor och sina stora tröjor.

Stella tittade upp och kollade på James.

- Pappa?

-Ja Stella?

- Har det ändrats något på gården sen jag åkte?

- Nja. Det mesta som är nytt är väll hästarna och hunden du fått.

- Va?! Har jag fått en hund?!

James röck till.

- Oj. Hihi. Det var inte meningen att du skulle veta något men när vi kommer hem får du låtsas som att du inte vet något.

- Okej!

Stella lös upp och var helt till sig av lycka. Hon tittade ut genom fönstret igen och satt tyst och drömde sig iväg om sin hund.

 

Bussen stannade och Stella vaknade upp.

- Jag ska bara tanka. Sov vidare du.

James gick ut ur bussen. Han stannade i dörren och kollade på Stella.

- Vill du ha något innefrån? kanske lite chips eller godis?

- Ja tack! Får jag ta båda och en dricka?

- Haha! Såklart du får.

James forsatte sin väg mot tanken, Stella följde honom med blicken hela tiden.

När James var klar med att tanka kollade han upp på stella med en rolig grimash, de båda skrattade och sedan gick James in till macken. När han var tillbaka hade Stella somnat så han la hennes saker på bordet framför henne.

 

Det var en vinglig och guppig väg och en av Stellas drickor ramlade i huvet på henne.

- Aj!

Hon kastade sig upp och gned handen mot pannan. 

- Kan du inte köra med försiktigt?

James tittade bak på Stella som satt och tok stirrade på honom med arg blick.

- Haha. Det var väll bara bra att du vaknade upp nu.

Han log mot henne och pekade mot fönstret. Stella tittade ut och hennes ansikte blev helt ovalt.

- Wow! Va coolt!

Hon tröck sig mot fönstret och tittade ner för stupet där det var ett stort vattenfall. Nedanför vattenfallet var det som stora gröna ängar där hon såg vilda hästar springa. Det var så vackert. Tänk att hon nästan hade glömt bort dethär.

- Jag viste väll att denna vägen skulle få dig på andra tankar.

James tittade bak på henne genom backspegeln och log.

- Jag tog denna väg istället för den vanliga för att du skulle minnas hur våra marker ser ut.

- Är allt detta vårat?

Jamed skrattade och nickade.

- Och där framme är gården.